Jag älskar att drömma. Om vardagliga saker, framtidsrelaterade saker och upplevelser. Det är fantastiskt att drömma om livet som är så rikt på möjligheter. Men det slutar med så många frågetecken. Hur ska jag ta mig dit. Vad vill jag egentligen. Hur lång tid är det mellan framtiden och nu. Och tusen gånger ändrar jag mig för jag har inget klockrent svar på vad jag vill bli när jag blir stor. Det är bara färger men ingen tavla. Framtiden ser varken ljus eller mörk ut, jag vet att den ligger i trygga händer men det är konstigt att inte själv veta. När man lever i nuet och inte i framtiden, men inte för att det är så man ska göra utan för att det är det enda man kan. Varje dag räknas och jag är vet i alla fall en sak jag drömmer om.
En tidlös tid. Där man slipper leva inrutat i dagar, veckor, månader, år, ni vet. När jag slutar tänka 'fånga dagen' och fångar livet istället. När jag slutar se tillbaka på veckorna som gått och frågat vad jag har haft för betydelse egentligen. När jag slutar se på veckan som kommer som en att-göra-lista med sju dagar och några punkter varje dag. För att varje sekund börjar få betydelse, fast inte på det sättet att man kan göra rätt eller fel. Utan för att det liv man lever är en blandning av vila, glädje, arbete, samtal och vad nu livet handlar om, och att den blandningen blir en helhet där man har ett sikte som får allt att ha betydelse. Utan pressen och strävan efter att göra något vettigt varje dag. Men med en medvetenhet som gör att det slutar med att livet fylls av fina ögonblick. Meningsfyllda ögonblick för att vi är i rätt famn och det leder till det ultimata livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!