I morse gick jag upp i tid för att simma. Sagt och gjort så åkte jag till stan, mötte upp Josefine och hade en härlig stund på badhuset. Efteråt så bakade jag scones, kokade ägg, och drack oboy (för att väga upp det nyttiga), med andra ord så åt jag en väldigt trevlig frukost.
Om det inte hade vart för en tråkigt liten detalj så hade jag som vanligt varit urbota nöjd med min morgon. Sådär som man kan va när man älskar att gå upp i tid och få saker gjorda (som saker tenderar att bli när man börjar dagen extra tidigt).
För att inte missa om de skulle ringa från vikariepoolen och be mig att jobba så stämde jag träff med Josefine lite senare än vad hon först föreslog. Denna olyckoträff jag syftar på var att när någon vikarieanskaffare ringde klockan 8, så låg jag fortfarande och sprattlade omkring i bassängen. Minst sagt olyckligt. Det var nog därför jag försökte kompensera i produktivitet genom att baka scones till frukost. Väldigt gott, men en förhållandevis liten gest.
Förhoppningsvis så ringer dom imorgon igen, och det blir tredje gången gillt och jag får visa vad jag går för. Även om jag inte tänker på det förödande mycket, så har jag jobbat ytterst få dagar det senaste, och jag längtar till att komma igång som vikarie och inte längre ha den första dagen framför mig.
ps. Har dock haft en väldigt bra vecka i Åre med ett antal väldigt goa tonåringar och ledare, som var oslagbart, helt klart något att vara tacksam över.
