the Deer tracks och ytliga djupa funderingar

Mina ögon svider lite för de är trötta. Jag borde sova och låta dem vila minst några timmar men just nu får de nöja sig med att bara blundas lite kort medan jag lyssnar på vackra sånger. Det är inte ofta som jag ens stannar uppe eller ens stannar till vid musik. Jag låter mest den integreras med det jag gör för stunden. Men det här är så fint att lyssna på att jag bara väntar på mer, jag borstar inte tänderna än. Bandet heter the Deer tracks, låten vet jag inte.

Det är typ så att man slipper tänka eller känna vid sidan av, utan allt liksom integreras med musiken, orden och melodierna. Inte det jag håller på med för tillfället, utan känslorna och tankarna. Allt hör ihop. Som livet, ibland vill man bara dela upp allting (eller så gör man det helt enkelt utan att tänka på det) i olika sorters fack och betydelser. Men jag tror att allt hör ihop. Din kropp, dina tankar, dina små rörelser, dina stora gester, ord, livsåskådningsformuleringar. Ibland vill vi inte tänka oss som en helhet, men jag tror det är ett måste för att förstå vilka vi egentligen är. Vi kan inte i slutändan skilja på det vi gör och det vi känner, för vi är vi inuti. Ju tidigare vi förstår det, desto tidigare faller saker än mer på plats.