Alltså nu har jag läst klart den oemotståndliga revolutionen och ska meditera över den. Fast först ska jag skriva en predikan. Eller så gör jag båda på samma gång, låter vettigast eftersom en predikan helst ska innehålla lite Gud och eftertanke och inte bara massa ord. Om jag har fattat det rätt.
Här är det nedräkning vare sig man vill eller inte, på onsdag morgon åker vi till LA så vi har ca 5 dagar kvar här. Det innebär att vi snart måste packa och äntligen ska vi få se om all shopping resulterar i övervikt eller inte! Jag som hade tyngsta möjliga när vi åkte hit, men jag har hopp.
I vilket fall är jag just nu trött men ändå tillfreds med livet. De sista jobbdagarna, ja man får väl försöka ge järnet. Och ge ut av tro hopp och kärlek och bara vet inte, ta vara på tiden.
Två veckor känns både långt och kort. Långt för att det är 14 dagar. 336 timmar. Kort för att om 5 dagar åker vi, och då väntar ett äventyr om än bara på en vecka men ändå. Förhoppningsvis blir det väldigt fint. Kort för att vi har vart här så länge så¨om man jämför med den tiden så känns det som nästan ingenting. Långt för att För två veckor sen så var Amanda här och det känns rätt längesen. Kanske för att det händer så mycket när vi är här. Så att en vecka alltid känns lång. Fast samtidigt hinner tiden gå fort. Helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!