Kära Bettan! (Ramona-Beatrix)
Denna hösten har jag verkligen uppskattat årstiden, lite så att jag inte vill att den ska ta slut. Kanske för att en konstig årstid väntar, typ ett mellanting mellan vinter och höst men mest slaskigt väder utan snö och det där vackra gnistrande. Men spänningen innan första snön är så pirrig. Man väntar, fast inte för hoppfullt. För man vet att det både kan dröja och att om snön väl kommer så kan den lika gärna försvinna efter en dag. Så ovisst är det. Det är först när snön har legat ett tag som man kan känna sig säker, och planera in snörelaterade aktiviteter två veckor framåt. Men innan dess är man mer försiktig. Så är det ju inte bara ifråga om snö, utan också andra livsangelägenheter.
Just denna lediga dag har varit både fantastisk och härlig. Hittills alltså. Jag har ätit frukost och snart vankas det även middag. Sån lyx med att bo hemma. Såklart finns framtidstankar men de ligger lite på is. Försöker ju finna mig i nuet än så länge, det är svårt nog att lyckas leva med de förändringar som är i och med att jag inte går på gymnasiet längre. Samma liv, fast så mycket nytt. En del att relatera till, en hel bunt med tankar. Men. Det löser sig. Och tills dess, tills man har rutiner och mönster som får oss framåt, så får man njuta av att öppna fönstret och lukta på löven. Ska nog gå och städa mitt rum eller nått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!