Kommer precis från ett underbart besök i simhallen. Dock ett ensamt, hade inte med mig några vänner men däremot så är det ju det ultimata stället att träffa nya på. I all nakenhet så kan man inte annat än känna att man redan har kommit nära inpå varandra, trots att man kanske bara växlat enstaka ord. Men några saker har vi ju gemensamt från början, hurtigheten som får oss att gå upp tidigt på morgonen och simma så många längder vi kan, och viljan att skämma bort oss själva med en stund i bastun efteråt.
Idag så trängdes vi fem stycken på översta raden i våtbastun, vilket bara kändes naturligt, eftersom den goda stämningen och respekten naturligtvis fanns där från början. Det blev en del tjuvlyssnande från min sida, eftersom jag satt där själv, men inte för att höra smaskigt skvaller utan bara ifrån ren beundran av dessa äldre kvinnor som har betydligt fler år på nacken än man själv, och därav också fler lärdomar att erbjuda.
Tänk om några veckor när vi verkligen faktiskt har kommit nära inpå varandra på riktigt, och de som ser mig som ett extra barnbarn, också ser det som sin uppgift att lära mig allt de kan. Att bolla tankar med de som är några år äldre, det vore en dröm som kom i uppfyllelse, då jag inte kan säga att mitt liv har så stor del av detta idag.
Oavsett hur det kommer bli, om jag kommer få bli deras bonusbarnbarn eller inte, så är jag glad över respekten, givmildheten och glädjen man får dela tillsammans, under den tiden man kan utstå hettan.
Det är ju också en utmaning, man vill ju inte ses som svag när de öser på vattnet och hettan stiger, det blir en utmaning att sitta kvar, trotsa allt i en som vill fly ut till kallduscharna. Även detta hoppas jag att växa i. Wow. Simhallen. Bastun. Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!