18 år, vi vet alla hur det känns

Nu så är det afton snart och jag har precis lagt på luren efter att ha haft en dryg timmes samtal med min syster som fyller 18 år idag. Födelsedagen alla snackar om. Då man känner sig befriad och myndig. Eller?

I alla fall så: Ha den äran! Du är värd att fylla år. Du som alltid har verkat lite äldre än mig, eller det är vad dom flesta har trott i alla fall. Att du är den äldre systern, (efter att dom har insett att vi inte är tvillingar). Så lika men ändå så olika, inte sant?

När jag var mindre var det mindre kul att höra men nu när jag är äldre, visare, har mer förstånd... (you name it), så vet jag att man inte ska brytas ner av vad andra säger. Min mentala ålder kanske är yngre än din, men det har jag landat i nu. Det känns okej, vet att jag duger. Vet att värdet varken sitter i åldern eller i längden.

Ja för har det inte alltid vart så, att du inte nöjer dig med att verka lite äldre, utan också envisas med att växa om mig. Några tillfällen har min kropp vart längre än din, som en retsticka så låter du inte det vara så länge utan självklart ska du växa lite till, de få centimeter som det har krävts, de har du envist vuxit...

Men också det har jag landat i. Gillar att va kort nu, det är en del av mig. Och jag gillar det.

Mycket vem-är-vem-?-känsla....

Ett kärt minne: När vi var på liseberg och tog kort på varandra hela tiden och här är vi i drakbåtarna. Du är fin du. 


I love you MCSF. 
//Sofia