Imorse kan man säga att jag hade ett riktigt moment med Gud. Jag fick uppleva välsignelsen det är att ha ett fönster som vätter mot öster och att inte ha tagit ner persiennerna kvällen innan. Soluppgången var som ett guldigt streck som bredde ut sig mellan jorden och den molniga skyn. Känns nästan som att jag har drömt det.. Obeskrivbart- men varje gång jag vaknade till lite (visste att jag behövde sova längre och det behöver jag egentligen än...) så skådade jag detta otroliga. Bästa starten på morgonen.
Oops snart tror människor nog att jag börjar vakna till, vilket är sant medans kroppen ligger som med en magnet som starkt dras till sängen. Vill också förtydliga att inga mardrömmar har intagit min hjärna i natt- har ett bra skydd mot det (kanske som en brandvägg, Olle?)
//Sofia
tur att jag inte drog ner dom...våra inbodda vanor lämnar spår.
SvaraRaderaLåter som en magisk morgon :)