Jag är en såndär som kan tänka efter att jag har pratat, och ganska ofta så behöver jag rätta till eller förklara tydligare vad jag menar för att jag är så flummig av mig.
Sen kan det också hända att tankarna går direkt till munnen och det kan också bli fel, när man säger exakt vad man tänker och det är väl inte något dåligt egentligen men ibland kan jag råka "förstöra" en allvarlig, seriös stämning genom någon konstig tanke jag har.
Idag hade vi själavårdslektion med inriktning på att uppmuntra och säga till varandra vad vi tycker de har för bra egenskaper. Det tog sin tid men var sjukt nice! Både all uppmuntran jag fick (eeh tack så sjukt mycket, det var gråtfint och skrattfint!) men också att få ge komplimanger.
Och det är också då man får tänka efter innan man säger något för att det ska komma något riktigt, fint och vettigt som faktiskt har med personen att göra. Det är fint att öppna ögonen för varandra och se det fina i varandra och även våga säga det.
En sjukt bra grej helt enkelt.
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!